onsdag 4 augusti 2010

Två år

Hej.

Det är två år, nu



Två år sedan jag såg de flesta av er. Två år sedan jag hörde era röster och era ord med era läppar. Två år sedan jag förstod att det faktiskt finns människor som är som jag, finns fler än de där andra med blickar av is i ytlighetens korridorer. Två år sedan jag fick vänner för livet. Två år sedan en massa underbara (ordet är egentligen för litet, borde finnas något större för att ni verkligen ska förstå) människor blev inpräntade i mitt minne och gjorde sig själva omedvetet en bädd av lenaste sammet i mitt hjärta. Två år sedan den bästa veckan i mitt liv – någonsin – tog sin början.
Och hur många högre tal på åren som går som jag jag än kommer att skriva här för att liksom påminna er, kommer aldrig någon annan vecka ta den veckans plats. Jag bara vet det.
Ni förändrade mig. Visade mig hur fint livet kan vara. Jag vet inte om lägret gjorde ett lika starkt intryck på er som det gjorde på mig. Kanske var det för att jag endast var precis 14 år fyllda och praktiskt taget inte varit med om någonting. Kankse för att jag var yngst och så liten som man egentligen inte fick vara för att vara med på lägret och för att jag lärde mig så himla mycket av er andra stora om skrivande livet och allt annat vackert. Om man upplever något så stort och fantastiskt när man är liten är det kanske svårt att slå sedan, när man är äldre och har sett en del.

Och nej, jag var inte på Skrivkramp-09 och är inte på det som är nu. Kommer nog aldrig åka igen med samma ”organisation”, eller vad man ska kalla det… Inte för att sättet det anordnades på skulle vara dåligt, för det var det absolut inte! Det var för bra. För bra för att jag skulle våga åka igen och riskera att förlora minnet av er och det som var då. Skrivkramp-08 var liksom… Skrivarlägret. Inget kan slå det, även om jag kanske åker på andra läger i framtiden någon helt annanstans i Sverige med en helt annan ”organisation”. För jag vet/tror väl innerst inne att jag komme råka på fler skrivarläger senare i livet. Men kanske är jag då så vuxen att jag hunnit få lite distans till det fantastiska som skedde år 2008 och kan vara med om ett bra läger och ändå alltid ha det första att blicka tillbaka på. Någonting fint att plocka fram ur hjärtevrån för att minnas och älska.

Jag undrar vad ni har för er nuförtiden. På ett sätt vill jag veta, på ett sätt inte. Kanske är jag rädd att min bild av er kommer förändras och inte vara den samma som bildades då, för två år sedan. Det är väl av samma orsak som jag avstår ifrån att publicera en nytagen bild av mig, här, för er skull. Jag vill att ni ska ha kvar mig i ert minne och i fotona och i boken med våra texter så som ni uppfattade mig då.
Nu är jag 16 och ”vuxen” och har överlevt högstadiet och ska börja på gymnasiet och det är läskigt. Jag ser nästan likadan ut som för två år sedan fast med längre hår och kroppslängd och äldre drag. Jag skriver fortfarande, noveller och dikter mest, och så har jag börjat på en bok (jag ska tillägna den till er allihop när den är klar).
Och ibland tar jag fram vår alldeles egna bok med texter och läser. Jag föreställer mig orden så som jag hörde dem då, ser på fotona, drömmer mig tillbaka och saknar er.

Alldeles för mycket ♥.

Puss,
Anna

torsdag 6 augusti 2009

Otroligt men sant!

Boken levererades precis till mitt kontor! Ska skicka iväg dem så fort jag rotat upp era adresser igen! Den är jättefiiiiin :)

tisdag 4 augusti 2009

Ett år

Hej.

Hur kan tiden gå så fort?? Känns egentligen dumt att ställa frågan, man vet ju egentligen... Men jag kan inte få in det i min femtonåriga skalle.
Det är den 4:e augusti idag. En månad sen jag konfirmerade mig och blev vän med Gud. Och - det ofattbara -

Ett år sen skrivarlägret började.

Det känns snarare som att det hände för en månad sen.
Minns ni fortfarande?

Hur vi satt där på Katrineberg och präntade ner våra själar på papper. Hade världens bästa morgongymnastik. Såg på film om kvällarna. Lekte. Levde. Andades.
Det var så fint.
Vart tog ni vägen sen? Jag saknar er alldeles för mycket. Jag drömde i natt om att jag åkte tillbaka till Katrinebergs folkhögskola och letade efter er. Men ni fanns inte där. Det var nya läger och tiden hade gömt våra minnen i trädens bark, i väggarna, i allt. Skriver ni fortfarande? Hur mår ni? Har någon av er varit/ska vara/är på det här årets skrivarläger? Jag valde i alla fall att inte åka, rädd för att minnena skulle tyna bort ännu mer då. Rädd för att det inte skulle vara lika bra. Rädd för att förstöra magin som var då.

Jag vet att jag har skrivit det här ofta på bloggen, men jag ska aldrig aldrig aldrig aldrig glömma er. Inte heller härliga Cannie, Thomas, Pär och Anna. Ni fina varelser som fick mig att inse att jag är bra. Och det är ni också.

Och bara för att det har gått ett år sen världens underbaraste vecka, ska jag nu lägga upp en namnlös dikt-nånting. För att ni ska få läsa nånting alldeles nytt av mig, för att visa att jag fortfarande har skrivlust. Eller nåt. Hope you like it :)

Oändliga kramar på er alla!


//Anna



Efteråt.



saknad efter kärleksminuter

molande


vill mer

dela försiktiga hemligheter

igen

på den sneda bryggan i

prunkande försommargrönska

men man ska aldrig göra likadant igen aldrig

försöka samma

bra

då blir det


skavsår


så.


de bara ligger

naturens tystnadsplikt och

häftiga andetag

nakenhud

svettpärlor och tomhet


bli i mig igen vi ska inte

ha mellanrum


mellan


oss.


flanellskjorta över

frusen ryckning

fnissande trevande bland

trassligt hår och gamla jeans och


vi kanske skulle ta och


skavsår


när tågbiljett

i ficka mitt i

kärleken

ramlar ut mellan plankor.

verkligheten finns fortfarande finns

den inte finns ja... jo...

ont


nej.

kom, inte än, vi kan väl leva istället för att

springa

ALLTID MÅSTE DU

måste du?


flanellskjortan skriker

hopkurad

vända ryggen mot

kärleken men

armar om.

värma om.

bubblor i örat

mjuk



vi

har ännu

tid vi kan

famla runt i vattnet gräset vi kan

leka påklädning

sen cykla ut i natten vi kan

plocka stjärnor om du vill

vi kan

fästa dem i ditt hår och bara älska


skavsår


det

går

fler tåg men bara ett till

kärleken.


ska du med?





flanellskjortan är röd med

rutor och -


pianohänder



fredag 26 juni 2009

boken!

Ha! Tro det eller ej men boken är inskickad till tryck idag! Om ett par veckor bör den dyka upp i er brevlåda :)
Ledsen att det tagit sån tid - men bättre sent än aldrig liksom

torsdag 9 april 2009

fredag 27 mars 2009

sneak peak...

... om man ändrar ett tecken i denna bloggs webbadress så kan man snart få info om nåt nytt och spännande!

tisdag 24 mars 2009

Min blogg

Hej alla fina :)

jag startat en egen blogg
med lite av varje.

läs gärna och kommentera ännu gärnare

kram på er!

TOPPENTJEJEN.BLOGSPOT.COM

/hälsnigar isabellll